Höst

Det har nog hänt ganska mycket den här hösten, för att inte säga året, men jag har svårt att få en klar översikt.

Jag tror att jag börjar från början.

En torsdag i april gick jag ut och drack öl med Troll och en av hans jobbarkompisar. När vi bröt upp åkte jag vidare för att träffa Martin och Lowe, som satt och drack öl på Spitfire. På något vänster slutade det med att jag följde med Lowe hem, och två månader senare konstaterade vi att vi var ett par. Kort därefter var jag tvungen att flytta från mitt korridorsrum på Gärdet, och spenderade de efterföljande månaderna hos Lowe, Nippe och Andre, och under den vevan började jag umgås väldigt mycket med Viktor och Sandra.

Öl på Sugar Bar, öl på Wirströms, öl på Anchor, öl hemma; så förflöt sommarmånaderna tills det äntligen blev oktober, och jag fick flytta hem till Farsta igen. Lowe, Nippe, Micke och Mikael hjälpte till med flytten, tillsammans med min dyre fader, och allt gick smidigare än jag kunnat föreställa mig. Det första jag gjorde när jag flyttat in var att hänga upp en taklampa i vardagsrumstaket (farmors kristallkrona) samt hänga upp ett par gardiner i samma rum; annat var det första gången det begav sig, då Daniel tyckte att en naken glödlampa ur en impotent sockel var fullkomligt rimligt som belysning. Jag möblerade även om, som för att markera att lägenheten nu är min, min, min, bara min. Det känns fruktansvärt bra.

Även psykvårdens boll är i rullning. Jag har skickat in egenanmälningar till två olika vårdinstanser, och jag har fått bekräftelse om att få komma till dem båda; jag hoppas att det kommer hjälpa. Jag har ansökt om aktivitetsersättning från Försäkringskassan, så att jag ska kunna studera lite lätt under behandlingsperioden, och därefter förhoppningsvis vara redo för universitetsstudier. Språk, språk, språk, språk och språk är planen. Kanske i Uppsala, kanske i Stockholm, kanske på bägge ställen.

Det får tiden utvisa.

Än så länge är det datorn som är mitt enda sällskap, när jag inte kramas med Lowe eller mina andra (ack så fina) vänner.

Diagnosticerad

Det verkar som om jag får smälla på en borderline-diagnos tillsammans med mina andra problem. SUPPLIES, SUPPLIES! Nu kanske jag dock blir tagen mer på allvar, och det vore ju nice i såna fall.

Psyktanter

Det känns betryggande att veta att den första kontakten man får på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning, det vill säga en kurator, anser att den inte behöver komma med olika förslag på hur man ska få behandling eller hjälp om patienten visar tecken på hopplöshet och depression. För då spelar det ju ingen roll om man försöker hjälpa med någonting, för då är man inte mottaglig.

Nej, det spelar väl ingen roll om man själv sökt hjälp; om patienten inte på egen hand kommer med konkreta förslag på behandlingar så kan man ju inte få hjälp. Det vet ju alla.

Program för hösten, kanske?

WEEK 1: Run 2 minutes, walk 4 minutes. Complete 5 cycles.
WEEK 2: Run 3 minutes, walk 3 minutes. Complete 5 cycles.
WEEK 3: Run 5 minutes, walk 2 ½ minutes. Complete 4 cycles.
WEEK 4: Run 7 minutes, walk 3 minutes. Complete 3 cycles.
WEEK 5: Run 8 minutes, walk 2 minutes. Complete 3 cycles.
WEEK 6: Run 9 minutes, walk 2 minutes. Complete 2 cycles, then run 8 minutes.
WEEK 7: Run 9 minutes, walk 1 minute. Complete 3 cycles.
WEEK 8: Run 13 minutes, walk 2 minutes. Complete 2 cycles.
WEEK 9: Run 14 minutes, walk 1 minute. Complete 2 cycles.
WEEK 10: Run 30 minutes.

Betyder det här att jag är elzkad?

Jag gick på bio med Viktor, Sandra, Onni och Simon i tisdags. Sen blev det öl. Sen blev det i går. Sen blev det Alternight. Nu är jag hemkommen, och saknar Lowe.

...

13:56 #likstrom: < ling0n> Var är anjaa förövrigt?
00:24 #likstrom: < ling0n> Var är anjaa? Och var är nothXOR?

Jag tror att jag var hemifrån lite för länge...

...

I orelaterade nyheter är jag fruktansvärt het i hängslen.

Recursion!

Är man konstig om man får ångest över att man inte fick ångest över en sak?

Relaterat: Var över och drack öl med Maria i dag. Tittade på massa bra serier, fast mest Phineas & Ferb. Måste titta igenom den nån gång. :3

"Äh, en fortkörningsböter är ju nästan samma sak som att betala för att åka bergochdalbana på Gröna Lund!"

I dag begravde vi farmor. Det känns fortfarande så overkligt, och jag förväntade mig hela tiden att hon skulle dyka upp med en bunt papper i handen och ta befälet, hålla tal, fixa maten och bara vara som hon alltid var. Hon har funnits i hela mitt liv, och nu finns hon inte mer. Trots det kan jag inte ens förmå mig själv att gråta, mina skyddsmekanismer sitter fortfarande alldeles för hårt.



Jag sjöng en sång under minnesstunden, ackompanjerad av min far och hans gitarr. Det var en psalm skriven av kyrkoherde Tore Littmark.

Att leva är att fråga, att vänta på ett svar. Att leva är att lyssna, tills tvivlet tystnat har. Att leva är att ana att allt är i Guds hand, att finna frid och trygghet i själva orons land.

Att leva är att lämna sin egen trygga vrå, att öppna stängda dörrar och söka att förstå. Att leva är att trösta fast sorgen tär din själ, att leva är att glömma dig själv för andras väl.

Att leva är att skänka det bästa som du har. Att leva är förlåta tills ingen skuld finns kvar. Att leva är att ana att Gud finns nu och här. Att Gud har skapat jorden och ännu har den kär.